Vem är den där Torben som alltid får vara med? undrade Avundsjuke Mats, som också vill få sig lite sweet sweet Super Martinsson Bros-fame.
Och man är ju onekligen inte den som är den, så Mats kommer få den stora äran att inleda nästa stora projekt som den här bloggen modigt tar sig an: en ny, och spännande, serie av fotografier. Jag kallar den ”Folk Får Fräcka Fingret” alternativt ”Johan Martinsson sträcker ut sitt långa vackra, men ack så fräcka, finger mot nära, kära samt övriga.”
Här är första bilden:
Mats Wall är nyfiken, men lite misstänksam.
Mer:
Johan Martinsson blir så himla besviken.
Fredrik Martinsson blir helt tillintetgjord.
Fredrik Martinsson tycker att det känns toppen, ungefär som att bli skjuten av en kanon.
Det kommer mera, som Martin Timell och troligtvis hans äckligt medietränade barn skulle ha sagt.
UPDATE – 080501
Vad FAN är det där för finger? undrar redaktör Alfred Holmgren
Det där fingret är inte riktigt så PK som jag skulle önska, gråter Tommy Preger.
Tjenare CP, tycker Anna Lundqvist.
UPDATE 080508
Jag erfar en känsla av upprymdhet, men samtidigt hör jag en liten röst i mitt inre som skriker DU HAR BLIVIT VANSINNIG, tänker Jonas Högberg.
Igår skulle jag plugga. Det gjorde jag inte så mycket. Istället började jag skriva på min roman.
Det som känns bra med den är att jag har grundstommen klart för mig. Från början till slutet. Det som känns dåligt är jag inte vet ifall den kommer att funka. Det som å andra sidan känns bra igen är att ifall det funkar så kommer den funka sjukt bra. Fin-funka.
Den handlar om 38-åriga Lena, utredare på mordroteln i Norrköping, på jakt efter både en mystisk seriemördare såväl som kärleken.
Lol, nä skoja. Jävla pöbeln=D
Den kommer handla om ett rum. Och döden.
Döden. Döden. Döden.
Jag tänker mig att det ska bli vår tids stora generationsroman.
Sparat under: Festliga fakta om oss
Igår åkte jag Lidingö-banan. Det gör jag nästan varje dag, så det är inte mycket mer med det.
Fast igår hörde jag en fin historia. Det var en kille/grabb som sa att tio killar från ”gnaget” hade varit elaka mot honom. Han sa:
”Jag blev lack”
”…riss” la jag till i min hjärna.
Tänkt om han hade sagt det istället. Jag blev lakrits. Det hade varit jättekonstigt sagt.
Men det viktiga i det här inlägget är istället en fråga om uttal. Är det bara jag som uttalar ”lakrits” som ”lack-riss”? Säger alla andra ”laakriTs?
Det ger jag å andra sidan blanka fan i.
Sparat under: Festliga fakta om oss
