Super Martinsson Bros.

I onsdags ringde jag till en gammal vän. Vi hade inte pratat på typ ett år. Jag sa:

- Jag kommer hem i Påsk.
- Åh.
- Tänker du på samma sak som jag tänker på?
- Antagligen, eftersom jag tänker på små små pixliga hästar som galloperar fram över magiska slätter.

Och det gjorde jag ju.

Men han hade lika gärna kunnat säga ”stora stora pixliga bröst uppslängda på HELT slumpmässiga ställen” eller ”Den otroliga awesomeness som det är att vara nekromantiker” eller ”Hur trötta dvärgar blir när man slänger en Chain Lightning i hjärnan på dom”.

Jag tänkte nämligen på Heroes of Might & Magic 3.

Idag ska vi spela det. Först ska vi Road-Trippa till Svalöv (don’t ask), sedan ska vi köpa upp ett enormt lager av socker, salt, flott, snacks och snask som vi sedan är tvungna att regelbundet förtära i syftet att orka med de tolv timmar som en ”Hot Seat”-match på en stor karta antagligen kommer ta att spela igenom.

Tidigare i veckan köpte jag den här boxen:

OMG OMG, mumlade jag glatt när jag fick se den. Alla HoMM-spel! Alla expansioner! Tarot-kort! Bok! Bonus-DVD! Och – oh – T-shirt. Jag tänkte ha den på mig idag (och sedan ALDRIG mer). Här är en bild på den. Dagen till ära har jag jättemånga dubbelhakor, och dagen till ära hänger det en väldigt flottig feja på min axel.

Nu blev jag ändå lite besviken på boxen, så som jag alltid blir när jag köper boxar. Det var sjukt mycket extra-material, och det var väldigt fint, men tyvärr var all fokus på HoMM 5. Och det är ju det minst intressanta nästan.

Men nu ska jag snart åka, så det är väl dags att göra sig finfinfin (eller ful), Jag återkommer med en rapport.

Hej då!