Sparat under: Festliga fakta om oss
Idag buggade det på något konstigt sätt när jag gick in på min hotmail. Plötsligt befann jag mig på en sida fylld med mail från 2004! Jag fastnade för en mejlkonversation mellan mig och frej. Den hade rubriken ”Ett skämt jag hörde som var ganska kul”. Såhär såg den ut:
From: ”Johan Martinsson”
To: ”Fredrik Martinsson”
Subject: Ett skämt jag hörde som var ganska kul
Date: Fri, 29 Oct 2004 00:38:08 +0200
Har du hört den här förut?
Två bajs och en majs gick på en väg. Plötsligt kom regnet! Sen sa majset: HAHAHA! VA BLÖTT DET BLEV!! Den ena bajsen sa ingenting. Den andra började gråta.
From: ”Fredrik Martinsson”
To: ”Johan Martinsson”
Subject: RE: Ett skämt jag hörde som var ganska kul
Date: Friday, October 29, 2004 11:22:27
ahah, det var rätt kul, bajs på flera ställen, ja mycket bra har du hört den här då :tre bajs och ingen majs gick på en väg. Det var rätt kul tyckte dom. Sen kom ett ”as”. Då blev det tråkigt. ”aset” luktade äckligt.
Sparat under: Blogroll
Jag har lagt till några länkar till andra platser på den vida webben. Dom går att klicka på och så.
RBklicken verkar handla om min favoritkärnfamilj, som består av min dödsfiende Torben, Anna B, Turre och Edit (dom tre sista är inte mina dödsfiender. Men den första är det). Torben är förresten inte 24, utan 23, så om ni läser på den här bloggen att han skulle vara 24 så är det en lögn.
Andreas Roman – Ibland läser jag hans böcker, ibland läser jag hans blogg. Och ibland länkar jag till hans blogg. Man kan kalla det ”The Circle of Life” men jag vet inte varför man skulle vilja göra det.
Måns Måns Måns, han berättar så vackra historier för mig på MSN – om monster och att vara stark och att tycka onda riddare är snygga och hur det egentligen var med det där monstret i Cloverfield. Alla de här historierna hade kan kunnat lägga upp på sin blogg istället, och jag hoppas att han kommer att börja göra det nu när jag länkar till honom så fint.
Mats Mats Mats, en gång började han prata om en Val-apa. Sedan ritade han den. Sedan ritade jag den. Det blev så himla fult! Han har en vän som också heter Mats.
Det var det, kan man säga.
Sparat under: Skolan
Igår när jag hade föreläsning så skrev läraren nästan ”Verkligheten kontra Ketchup” på tavlan.
Jag tror att han menade ”Verkligheten kontra Kunskap”, men det var inte riktigt det han skrev.
Så det fick mig att börja tänka. Verkligheten kontra Ketchup, hmm.
Hmm.
Sparat under: Texter
(Hej, det här en text jag skrev om ett spel för nåt år sedan)
…
Jack Thompson är en lustig man. Till exempel är det lite lustigt av honom att viga sitt liv åt heligt krig mot den digitala underhållningsbranschen. Jag menar, det finns ju så mycket annat man kan kämpa emot, saker som rimligtvis har mer negativ påverkan på de unga i vårt samhälle. Fattigdom, sociala missförhållanden, rasism, mumintrollen, mobbning – stuff like that.
I oktober 2005 gjorde Jack en extra lustig sak. Han skrev ett offentligt brev i vilket han utmanade spelindustrin att skapa ett spel kring det scenario som han själv hade plitat ihop. I utbyte skulle Floridaåklagaren Thompson skänka 10 000 dollar till välgörande ändamål.
Scenariot i korthet: Osaki Kim är en helt vanlig man. Men när hans son blir ihjälslagen av en 14-årig gamer, som ”bara” döms till livstids fängelse, får han nog. Han ska hämnas på de som verkligen bär skulden för mordet – spelutvecklarna! First stop: New York. Här mördar Herr Kim VD:n för spelföretaget ”Take This” (Thompson refererar till GTA-utgivarna Take Two) med tillhörande familj. Efter att ha urinerat på deras hjärnor fortsätter han sitt korståg genom Amerika och hamnar till slut på E3 där mejar ner varenda höjdare inom spelvärlden i ett sista, blodsvallande gatlopp.
Läskigt, eller hur? Det är nästan så att man tror att Jack i hemlighet drömmer om att göra en ”Osaki Kim” själv. Tur att han inte spelar tv-spel, för vi gamers brukar ju ha så himla svårt att hålla isär fantasi och verklighet.
Vad Thompson ville bevisa var antagligen att utvecklarna själva trodde på att spel kan påverka dem som sitter vid handkontrollerna, och därför fruktade att sätta sig själva på andra sidan om den digitala pistolmynningen. Hur som helst bemötte den samlade spelindustrin Jacks idéer med ointresse, och det hela såg ut att gå till historien som bara ett fånigt Thompson-utspel i mängden.
Då hände det!
Som en blixt från klar himmel släppte nybildade utvecklarna Thompsonsoft ”mördarsimulatorn” I’m O.K. Spelet bygger till punkt och pricka på Thompsons scenario men kanske inte riktigt blev vad han hade tänkt sig ändå. Det är satir, och roligt, nästan hela tiden. Från den farsartade rättegången där advokat, åklagare och expertvittnen är identiska med varandra, via mannen med det Jack Thompson-klingande namnet Jack Offson som viskar om blodig hämnd i Herr Kims öron, till spelets triumferande ”I’ve killed every videogame-maker in the world! The American way of life is safe once again!”- avslutning. Andra highlights är bosskampen mot AZN DRaGoN (mästare på en annan ”mördarsimulator” – Dance Dance Revolution) eller den gömda Hot Coffee-modden starring Thompson själv i en prekär situation.
Inte nog med det – I’m OK är ett helt OK spel också! Precis som hektiskt kuta-skjutande i 2D ofta är. Det som verkligen sticker ut är det rent estetiska – vackra pixeltavlor scrollas i takt med soundtracket till alla retronördars liv. Fienderna – mestadels spelkids som kastar prev-gen Xboxar och annat skrot på en – är skitsnygga och har belönats med dödsanimationer att dö för. Och så får man inte glömma att Osaki Kim, en tunnhårig, glasögonbeklädd, 24/7-bölande och medelålders asiatisk man, faktiskt känns som en frisk fläkt bland alla de Alfa-hannar som prenumererar på spelvärldens hjälteroller.
Jack Thompson då? Tja, så här i efterhand är det svårt att förstå hur han tänkte egentligen. Hans brev resulterade så vitt jag kan se i följande:
1. Världen berikas med ännu ett våldsamt, satiriskt och roligt spel.
2. Thompson krediteras som ”game designer” i nämnda spel – som ironiskt nog är ett av de mer brutala i 2D-spelhistorien.
3. En utebliven attentat-mot-spelutvecklare-boom, trots att det stora antalet nedladdningar som anti-spel-spelet åtnjutit.
Och förresten – de där 10 000 dollarna uteblev de också. Thompson avfärdade brevet som ett skämt. Visst är han en lustig man, den där Jack.
