Super Martinsson Bros.

Jag bor på en plats där folk mördar varandra ibland.

Det är jag inte riktigt van vid.

Idag jag gick genom Högdalen. Jag gick förbi Rangstavägen och tänkte att någon säkert skojat någongång om att man skulle kunna kalla den Gangstavägen. Jag tänkte på att det säkert var ett ganska uppskattat skoj.

Allting med Högdalen var väldigt vackert. Jag hade Sufjan Stevens i lurarna och det låg snö på marken. Det är något med snö. Det gör någonting med mig. När folk säger ”Jag tycker att hösten (eller vintern) är den bästa årstiden” så brukar jag alltid tänka ”men jösses va speciellt då – vad är det för fel på sommaren då, på vamos a playa! Kosabjena Macarena! och La fiestasiesta!?

Jag sa det aldrig högt, och det var kanske lika bra. För jag vet inte om jag kan stå för det längre.

Världen får ett annat ljus när det ligger snö på marken. Jag blir väldigt lugn i själen, kan man säga. Jag börjar tänka på julen. Det är väldigt trevligt. Sufjan Stevens gör mig också lugn i själen, kan man säga. Det var en bra kombination. På en vägg hade någon klottrat ”Förlåt att jag klottrade”. När jag läste det lät det så uppriktigt. Jag förstod att det var en mycket skicklig lingvist som låg bakom klottret.

Här är en annan historia som handlar om Högdalen.

Jag och Anna satt mitt emot varandra på tunnelbanan. På andra sidan satt ett lesbiskt par som hånglade. Vi började närma oss Högdalen.

- Nu börjar vi närma oss Mögdalen, skojade jag.
- ssscchSSSSCHHH, svarade Anna och tittade mot det lesbiska paret eftersom hon hade hört fel och trodde att jag hade skojat det inte lika skojiga ”Nu börjar vi närma oss Bögdalen”-skojet.
- Vadå?! Ingen vet väl vad det ordet betyder här, sa jag och syftade fortfarande på ”mög”.

Då tittade Anna på mig med ett höjt ögonbryn. Hon trodde nämligen att jag syftade på ”bög”. Jag kontrade med att titta tillbaka med två höjda ögonbryn. Jag fattade nämligen ingenting.

Det blev konstigt stämning. Fast sen när vi hade gått av, och kunde förklara oss, så blev det rolig stämning istället.

Så kan det vara i Högdalen. Väldigt trevligt. Nu ska vi flytta till en plats där alla bor i palats av guld, tror Frej.

Det blir nog också trevligt.