Super Martinsson Bros.

I Söndags drog jag ju igång en spännande tävling för er bloggläsare. Det måste ha varit en euforisk upplevelse – ett fönster mot det tidigare så anonyma Super Martinsson Bros.-konglomeratet som nu var vidöppet och strålade av kärleksfullt ljus, pajdoft och vänliga leenden. Man kan säga att det var tävlingen som omdefinierade begreppet tävling.

Men skitsamma, för nu är den i alla fall över.

Här följer ett litet referat av den kamp som var grunden till allt det här. Den mellan mig och Frej. I Sega Flash 2.

Det var spänd förväntan i luften när vi satte i skivan i vår jättefina Sega Saturn. Vem skulle vinna? Vem skulle försvinna? Vem skulle få börja spela?

Frej föreslog att åtminstone ett av de ovanstående frågorna skulle kunna besvaras genom en uppgörelse i sten, sax, anka. Men eftersom det är en så dålig lek (ankan är starkare än både stenen och saxen så alla väljer den hela tiden och då blir det bara ett himla kvackande) så kontrade jag genom att påstå att den som vinner i sten, sax, påse skulle få börja.

Det blev jag!

Okej, det visade sig snabbt att jag var ganska sorgligt bra på Claris första bana i Nights. Allt gick som en dans ända fram tills jag hamnade hos bossen som jag lugnt räknade med skulle vara den studsande gummibollskaninkvinnan. Men ack! Det var ju den där draken. Jag blev rädd och stack mig på den och förlorade en massa tid=( Men till slut slutade allt lyckligt och jag rackade in 155 020 poäng allt som allt.

Jag märkte att Frej var väldigt nervös.

Och som väntat klanta han till det åt helvete redan på första delbanan. Han hann inte in i Nights ”hus” och landade på marken och tappade alla sina poäng. Och sedan sa han det otänkbara.

”Jag ska börja om!”

Alla försattes i chock. Börja om? Får man göra så? Är det verkligen okej? Vi beslöt för att ringa domarna och fråga, men eftersom det faktiskt var vi som var domarna så var det såklart upptaget. Så vi beslöt oss för att chansa på att det var okej.

På Frejs andra försök gick det ganska bra, men såklart åt helvete för dåligt för att kunna rubba mig och min mäktiga score!

1-0

Sen var det dags för Sega Worldwide Soccer 97. Det är världens näst bästa fotbollsspel (Sega Worldwide Soccer 98 är det bästa). Frej lag-valde utan att tveka Argentina, så jag fick överge mina galna planer att välja sop-Danmark som mina representanter på planen. Argentina mot Brasilien blev det istället. Jag minns inget av den där matchen förutom små fragment av extrem ilska. Men Frej vann i alla fall.

1-1 (i Sega Flash 2-matchen, alltså)

Athlete Kings! Frej valde ”den galna ryssen”. Jag valde ”den snygga fransyskan”. Det var väldigt jämnt och spännande. När ett kul-kast återstod var jag tvungen att slå 18.88 för att vinna. Jag kastade 19.10. ”I AM THE GOLDEN BOY” utropade jag självsäkert och oförklarligt.

2-1

Panzer Dragoon Zwei! Alla (utom några) visste att jag skulle vinna det här. Det gjorde jag också.

3-1

Oj, avgjort! Frej pusslade väldigt håglöst ihop några djur med lite mat, och förlorade jättemycket i även Baku Baku Animal.

4-1

A winner is Johan Martinsson. Toppen. Här är en bild på glädjeyran:

dsc01662.JPG

Och en kommentar från Fredrik/Frej:

“En lustig grej med våra Sega Flash 2-tävlingar är att jag alla gånger blivit besegrad med råge och sedan blivit deprimerad ett antal timmar. Det skedde även denna gång. Det lustigaste av allt är att Johan M. verkar tro att det är så att vi har samma förutsättningar att vinna tävlingen. Pyttsan i helvete! Han har ju spelat den där demon tio gånger mer än mig – dom enda grenarna jag har en egentlig chans att vinna är Worldwide soccer ‘97 och Athlete Kings, och jag vann ju i alla fall en av dom. Nåja, jag är ju såklart sjukt jävla glad för hans skull och för den lycklige vinnaren av vår blogg-tävling!”

Läsartävlingen:

Nu börjar det bli spännande! Vem ska bli den lycklige?

Ok, det blir ju inte ”Linus” i alla fall. Han var ju snurrig och trodde att Frej skulle vinna. Och inte ”Mattias Karlsson” i all fall, han var ju ännu snurrigare och trodde lite otippat att Jonas (!) skulle vinna. Högoddsare.

På tal om Jonas Högberg. Han vinner absolut inte! Han lyckades nämligen missuppfatta precis alla aspekter av den här tävlingen. Om och om igen. En guldstjärna för det!

Typ alla andra missuppfattade också! Haha.

Men Kelet! Han vill vara den här mannen:

Det är ju en okej åsikt, kan man tycka. Därför vinner han. Grattis! Vad vill du ha?