Sparat under: Frejs påhitt
Hej hallå, nu har jag visst flyttat till Göteborg. Visserligen var det mer än en månad sen nu snart, men bättre sent än aldrig kan man ju faktiskt ta och säga om man har lust! En skillnad mellan det här landet och det gamla landet som jag märkt efter lite empirisk forskning är att dom flesta pratar göteborgska här. Det innebär bland annat att ”säga halvkonstiga saker på grov göteborgska”-lustigheten mest blir en ”säga halvkonstiga saker på ett ganska vanligt sätt”-lustighet. Och det är ju en mycket sämre lustighet! Håhåjaja.
Igår hittade jag av en ren slump göteborgs Sciencefiction-bokhandel! ”Wow!” och ”omfg!” var ord som susade genom mitt huvud medan min kompanjon mest såg smått uttråkad ut, men det brukar han ju göra så det brydde jag mig inte särskilt om. Här fanns verkligen allt en nörd kunde drömma om och det hade tydligen mer än jag upptäckt – dom flottiga fejorna duggade tätt i lokalen om man säger så. Bland annat fanns där ett helt rum fullt med brädspel, o herrejisses utbrast jag. Dessvärre kom jag på att antalet vänner som skulle bröla av välbehag vid frågan om de ville spela en omgång Puerto Rico var relativt jättefå. Det skulle väl vara Johan Toalett i så fall men han är ju sjuk i huvet och dessutom bor han ju jättemånga mil bort. Så jag var tyvärr tvungen att lägga tillbaks det på hyllan med en sorgsen min.
Men jag köpte en massa annat skoj – serieboken V for Vendetta, serieboken Watchmen (av samma författare som V for vendetta), dom två första Rocky-serieböckerna och Alice i Underlandet-boken. Oboj, mycket mysigt nördmaterial!
Under andra nyheter har jag funnit TVÅ olika saker vid TVÅ olika tillfällen i min toalettstol! Jag är rädd för den, vem vet vad den kommer svälja härnäst?!
/Frej
Sparat under: Äventyr
Idag har jag valt en väldigt fyndig rubrik som på ett smart sätt anspelar på både ”hej” och ämnet för denna post – Halo 3. Sådana är vi bloggare. Fyndigt hit och dit. Man vet aldrig vad vi ska hitta på härnäst.
Eftersom jag har en massa bloggande att ta igen tänkte jag börja med en liten (läs: skitjävlalång) dagbok över de senaste dagarna. Temat var som sagt Halo 3.
Onsdag 26/9
Släppdag! ”Kolla vad jag har konsumerat!” sa jag glatt samtidigt som jag stormade in i min etta i Högdalen. ”Käften, jag pluggar på världens svåraste tenta” replikerade min sambo älskvärt, och innan jag visste ordet av så hade dagen blivit en studie i total tystnad istället för att vara en studie i total förödelse. Det var väldigt synd.
För att fördriva tiden gjorde jag ett antal saker i tystnad.
1, Jag kollade på Halo 3-omslaget väldigt många gånger.
2, Jag läste Halo 3-manualen och lärde mig att man skjuter med R-trigger! (man hoppar med ”A”).
3, Jag tänkte på en reklam som jag hade sett i tunnelbanevagnen den dagen. Reklamen handlade om en svensk film som heter ”Den man älskar”, vilken hade Rolf Lassgård och Jonas Karlsson (eller vad han heter) i huvudrollerna. Jag kom plötsligt att tänka på att alla svenska filmer NÅGONSIN har hetat ”Den man älskar” och haft Rolf Lassgård och Jonas Karlsson (eller vad han heter) i huvudrollerna. Det är sant! Du kan fråga vem som helst.
4, Jag tänkte också på en reklam som jag såg i somras när jag var uppe tidigt och tittade på barnprogram. Plötsligt kom det fram lite härlig undvika-de-svenska-lagarna-genom-att-sända-från-london-reklam för Spiderman 3-actionfigurer som ackompanjerades av en vild röst som sa ”VILL DU HA SAMMA KRAFTER SOM SPIDERMAN 3?”.
”hmm, vill jag ha samma krafter som Spiderman 3?!” frågade jag mig själv förvånat, och det har jag gjort nästan varje dag sedan dess.
På kvällningen var det dags att gå på den där konserten med Halo 3-musik. Jag vet inte varför, det bara blev så. Där såg jag en massa spelskribenter, som alla diskvalificerades av min sambo Anna när jag triumferande kom hem och deklarerade att nu leder jag minsann vår famous-spotting-tävling med råge=(
För övrigt träffade jag Master Chief (vet inte om det var den riktige) och lät pressen ta foton på oss tillsammans. Jag gjorde min signaturpose – ”The Suffering”. Annars spelades det lite musik också. Det var ganska fett. Sen dansades det en del. Det var ganska fånigt. Sen spelade några gamla danskar lite kass rock. Det var väldigt ”wtf?!”.
Jag gick in på den där bloggen ”spelgalen” och hittade direkt ett foto på mig. Det är jag som har commie-t-tröja och crazy eyes. Han till vänster som också har crazy eyes heter Alfred.
Äsch, nu blev det första dagboksinlägget så långt att jag inte orkar fortsätta. Men men – short version:
Torsdag 27/9 – Lördag 29/9
Spelade och klarade Halo 3. Det var väldigt roligt. Bra att det var så kort, gjorde mycket för variationen. Alla banor var skojiga utom den där då man gick runt i något äckligt kladd och sköt äckliga och kladdiga saker. Och så blev grafiken ganska skitful precis i slutet (Kotor 2-flashback).
Tack för mig!
Sparat under: Statistik
Det här ett nytt inlägg!
But wait, there’s more!
Jag tänkte skriva något roligt och skojsigt också. Och vad är egentligen roligare och skojsigare än – trumvirvel – statistik?
Och jaja, ”eh, vafansomhelst?” är såklart ett adekvat svar på den frågan, men det får vi nog ta och skita i litegrann här, för idag är det statistik och nästan inget annat som vi har att erbjuda på THE SUPER MARTINSSON BROS.
Såja. Som ni kanske förstår är inte THE SUPER MARTINSSON BROS världens mest populära blogg, eller den är kanske det i tvärtomlandet, men där är ju allting helt tvärtom så det är inte mycket att ringa hem till Mamma om. PÅ ett halvår har vi lyckats skrapa ihop typ 3000 besök. Vi hade väl varit en hundring rikare om vi legat på det där metrobloggen-grejen, tror jag.
1000 av de här besöken fick vi faktiskt under maj månad. Då var vi (jag) duktiga och bloggade nästan hela tiden. Men det var bara för att jag hatade mitt akademiska liv så mycket. Under vår bästa dag hade vi 81 besök! Men det var bara för att vi hade orden ”SKANDAL och CENSUR” i rubriken tror jag. Vårt mest poppis inlägg är såklart om stekarn. Han steker ju så hårt, så det är inte särskilt konstigt.
De enda som kommenterar nånting i bloggen är min dödsfiende (torben), min månsfiende (måns) och den där killen som vi inte vet riktigt vad det är för nån (linus). En gång blev torben helt omotiverat arg på linus. Det var roligt.
Vilka är då det andra som går in bloggen varenda evigaste dag?! Det kan man undra.
Tja, det verkar mest vara sådana som googlar på skitjävlakonstiga saker och sen råkar hamna här (för jag kan se, med hjälp HI-TECH-POWER, vad besökarna har googlat på för att hamna på vår blogg).
Eftersom THE SUPER MARTINSSON BROS är till för alla så hade jag tänkta att skriva lite information om det ni brukar googla på, så att nästa gång ni googlar på det så kommer ni hitta information om det här liksom. Det var en bra mening jag skrev där. Den ska jag spara. Nu börjar det!
”det finaste man kan säga”
Det här tolkar jag som att du liksom vill veta vad som är det finaste man kan säga. Det är en väldigt korkad grej att googla på. Vad väntar du dig liksom? Nä, usch. Det finaste man kan säga tror jag är körsbär eller pangkaka.
”superstora bröst”
WOW! Du slår verkligen på stora trumman du! Inte bara ”stora bröst” utan även ”super”. Jag och frej har tyvärr inte superstora bröst=(
”en anka”
Det var en fin googling. Opretentiöst liksom. På bloggen har vi en bild på en and. Den kan du få titta på.
”SJUKT SKIT”
Haha, galengoogling.
”penis fågel”
Ehem. Hmm. Jaha, du har alltså googlat på ”penis fågel”. Jag vågar, vill och kan inte tänka mig varför i hela friden man skulle vilja googla på något sådant, men nu har du i alla fall hamnat på vår blogg så, tja, nä jag vet inte. Men vi säger så.
Sparat under: Star Trek
Nästan alla morgnar försöker jag titta på Star Trek! Det går 8.30 på 6:an!
Det bästa med Star Trek är när de ska hångla. De blir alltid så himla knasigt. Worf och La Forge är liksom inte gjorda för att hångla, men likväl blir frestelsen för stor ibland, och då blir det tv-historia. Nästan.
Roligast var det när La Forge försökte, hans ögonvisir var liksom ivägen och tryckte på tjejens näsa på ett superskojigt sätt. Väldigt obehaglig scen.
Så här ser La Forge ut för er som är skitcoola och inte vet det:
Idag skulle Klingon-Worf och hans MEGA-huvud försöka få till det med Councellor Troi. Jag blev så inspirerad att jag tog det stora steget och gick in på www.startrek.com för att kolla lite. Sen googlade jag like crazy på ”star trek hångel”, ”worf makes out” men undvek i sista stund ”star trek XXX”. Fast det blir nog pinsamt ändå om Anna tex ska googla på ”staket” och så kommer det upp ”star trek hångel” i den där rutan där man kan se vad som googlats på förut.
Jag hittade en liten bild på spektaklet.
Här är en annan bild som jag hittade på samma ställe som jag hittade La Forge-bilden. Den förstår jag ingenting av. Speciellt inte geten.
Till sist funderade jag på om jag skulle köpa alla säsongerna av Star Trek: The Next Generation på DVD! 48 skivor!!!
Hur mycket är 400 dollar?
Sparat under: Flussar
Igår vaknade Anna och sa ”jag har nog halsfluss”.
Det tyckte vi absolut att vi skulle göra något slumpmässigt åt, och efter ett helt slumpmässigt val så valde vi att gå till vårdcentralen.
Trots att vi inte alls visste var vårdcentralen i Högdalen låg så begav vi oss raka vägen till vårdcentralen i Högdalen. Först gick vi till Coop och frågade en sömnig man i en kassa. ”Gå uppför en trappa och sen snett, så hittar ni vårdcentralen” sa han. Vi gick uppför en trappa och sen snett. Vi såg ingen vårdcentral.
Sen kom vi till ett vägskäl där man kunde gå vänster eller höger. Vi gick vänster. Sen gick vi jättelänge längs en väg. Sen mötte vi en tant som sa ”gå förbi en gul kiosk och sen åt nåt håll”. Det gjorde vi. Då hamnade vi på ett äldreboende som vi studerade länge och gick runt och tittade på. Sen gick vi tillbaka. Sen gick vi runt i en jättestor cirkel i ren panik. Då mötte vi en gubbe som jag tror sa ”gå lite hit och dit”. Det gjorde vi.
Plötsligt var på ungefär samma plats som vi hade gått ifrån för flera timmar sen. Fast egentligen var vi nog snarare på den plats som vi hade kommit till efter 1 minut ifall vi bara gått åt höger vid det där vägskälet där vi gick åt vänster. Här låg vårdcentralen.
Den var stängd.
Men plötsligt öppnade en sjuksköterska och sa ”Kom in! Kom in!. Det var en konstig vårdcentral som hette ett konstigt namn och var helt tom. Vi satte oss och väntade lite.Plötsligt dök sjuksköterskan upp igen och verkade orolig och sa ”Vilket rum brukar du vara i?” till Anna. Det blev konstig stämning. ”Det här är första gången jag är här!” sa Anna glatt men då verkade sjuksköterskan väldigt förvirrad och undrade om vi hade bokat tid, och det hade vi ju inte och sen började alla förstå att väldigt konstigt misstag hade begåtts, och vi vågade inte riktigt tänka på vad det här var nån konstig, ondskefull vårdcentral egentligen. Vi gick snabbt därifrån. Men sjuksköterskan hann i alla fall säga att vi skulle åka till Farsta istället!
Vi åkte till Farsta. Vi fick byta linje och allt.
I Farsta gick vi faktiskt bara vilse några gånger och sen var vi framme vid en helt normal vårdcentral. Där kollade en doktor i Annas hals.
”Du har nog halsfluss” sa han.
Sen åkte vi hem.
