Sparat under: Festliga fakta om oss
Shit, igår glömde jag att skriva obligatoriskt bakfylle-inlägg. Sorry, guys!
Nåja, ni-vet-vad flödade som ni-vet-vad och som vanligt satt vi och pratade om saker vi hade gjort 2004 och skrattade högt. Det är skönt att vi aldrig behöva göra något på riktigt längre utan det räcker med att säga ”haha, kommer ni ihåg 2004 va? Vilken grej!”.
Jag sa även ”this goes on the blaWg” många gånger.
Ironin i det hela är jag inte riktigt minns vad det var som skulle gå på bloggen. MEN HAHAHA – EN SAK MINNS JAG!!! Och det var Torbens väldigt sköna resonemang om att man borde ha passat på att, eh, ha samlag med en kille medan man fortfarande var ung och crazy (EDIT: Här vill Torben säkert förtydliga att han absolut inte är ung och crazy längre, och i nuläget ter sig ovannämnda tilltag tämligen främmande för honom). Sen sa Kalle också nåt pinsamt som jag ska fråga honom om sen. Innan det hade jag sagt nåt pinsamt också. Jag tror jag sa ”kuk” istället för ”snus” på ett väldigt pinsamt sätt.
Igår, bakfylledagen, tittade jag på en film som hette Shaun of the Dead som var jättebra. Jag gillade att huvudkaraktärerna inte brydde sig ett skit om vad som hände i världen, samt den snygga ”jag väljer diet coke för nu ska jag fanimej få ordning på mitt liv”-detaljen. Känns så 2000-talet. Sen lyssnade jag på Björns Vänner och spelade Fable i tidningssyfte.
Det var en bra dag.
Sparat under: Festliga fakta om oss
Igår var det Torbens födelsedag!
Det var tjo och tjim och Konjaken, vinet och ölen flödade som vin. Jag drack en öl som hette MAXIMATOR (super strong super forte). Torben och alla andra var glada. Jag har glömt allt vi pratade om, men det var uteslutande roliga och bra grejer.
Sedan spelade vi fotboll och som väntat var jag i toppform.
Efter 2 minuter höll jag på att kräka av ansträngningen. Jag hade också sträckt mig i båda skinkorna. Undrar om någon har gjort det förut.
Sedan spelade vi Wii hemma hos mig. Som väntat var Oskar Skotte (eller Oscar Scotte som han envisas med att kalla sig) bättre än bäst på allting. En tippentoppen-kväll! Och så kom jag in på journalistvetenskap i Stockholm också. Det var ju bra.
Sparat under: Länkar
Bara för ni – kära vänner (och du också förstås, Torben, min dödsfiende) – ska få en MAXIMAL upplevelse av ert besök på THE SUPER MARTINSON BROS-bloggen så har jag lagt till lite fler länkar.
Det går att klicka på dom. Det är ganska coolt.
Det är mest bloggar som jag brukar läsa lite på och så. Och eftersom mitt enda intresse här i livet är spelskribenter så kan ni gissa vad de flesta bloggarna handlar om.
Om för er som är väldigt väldigt dumma, och inte kan tänka er vad länkarna länkar till för sidor fast att jag faktiskt hintat att de är spelskribentbloggar jättetydligt, så tänkte jag beskriva dem kort.
Att skriva om spel är en skön blogg där det ibland sägs sjukt vettiga saker om tvspelsjournalistik. Ibland pratar de också om vilket RPG som är bäst.
Fyrkant är en kille som heter Mattias Wikström som bor i Umeå precis som Torben och skriver för Super Play precis som jag och verkar trevlig precis som jag och Torben men som kanske innerst inne är väldigt väldigt ondskefull precis som Skeletor.
Fast det där sista är nog inte sant.
Lerkot verkar mest vara en ganska knasig kille, som gör håglösa och därför skitroliga videorecensioner av spel ibland.
Michael Gill är ytterligare en frilansare för SP, som säger väldigt smarta saker ibland kan jag tänka mig.
Naseer Alkhouri är ytterligare än av offren för min internetstalkning av svenska speljournalister. En blogg som uppdateras med bra grejer ofta!
Redaktionen på Gameplayer bloggar hit och dit tills man blir alldeles snurrig.
Aftonbladets spelblogg är min favvo.
Threadless!. Åh! T- tröjor.
Sparat under: Festliga fakta om oss
Sista texten som redaktionsmedlem på Gameplayer har publicerats idag. Och eftersom att jag är en nörd så tänkte jag att den skulle vara nördigast någonsin.
Det är därför den handlar om min crush på en tvspelskaraktär. Kolla själva!
Nu tänkte jag berätta lite om min tid på denna fina sida. Håll i er, för det här en episk historia – fylld av den spänning, den flärd och de små små explosioner som är en naturlig del av alla tvspelsskribentliv.
Nåja, för två och ett halvt år sedan skrev jag för en sida som heter Spelbasen (numera Retry). Den var ganska bajs, får jag säga såhär i efterhand. Allting gick så långsamt. En gång fick vi ett tidigt rec-ex av Mercenaries som jag skrev en snabb recension om. Skickade in till bossen. Väntade. Sedan väntade jag lite till. Sedan gjorde faktiskt det igen – väntade alltså. När texten till slut kom upp på sidan hade vi missat releasedatumet med massor.
Om ni klickade på Mercenaries-länken så kanske ni gissar att på den tiden var min skribentfilsofi att helt enkelt skriva så sjukt annorlunda alla andra som jag kunde. Då gissar ni rätt! Tanken var faktiskt att varje mening skulle vara något helt nytt och överraskande. Det blev såklart helknasiga och ganska kassa texter. Men jag tyckte såklart att jag var bäst i världen (och jag tar faktiskt mig friheten att fortfarande tycka det).
Och en dag fick jag mail från Sebastian Axelsson, för övrigt en av de rakt igenom trevligaste människorna som jag träffat på tvspelsskribentväg. Värvad till Gameplayer. Jag tvekade faktiskt lite, men det där med sajtlojalitet borde man ju skita i.
Gameplayer. Vilken grej. Internforum! Man fick feedback på texterna! Allting gick snabbt och smidigt. Jag älskade det. Massa andra bra skribenter och trevliga människor också. Feedbacken och policyn med ganska korta texter gjorde säkert miljoner bra saker för min förmåga som skribent också – förut resulterade min stil ofta i långa texter som var 50% skitsnack. Första året hade jag grymt kul på GP.
Sen en dag blev jag uppplockad av Super Play. En av de bästa dagarna i mitt liv får jag nog säga, mycket på grund av det liksom varit min dröm i 10 år. Nej, jag har inte särskilt mycket högre ambitioner än så i livet. Kanske lite sorgligt men wtf-ever. Då var det det som kändes grymt kul istället.
Trots det har jag hängt kvar på gameplayer i ett och ett halvt år. Har väl blivit en del texter, men mindre och mindre. Valet mellan att skriva en text om tvspel för pengar och att skriva en gratis är ju faktiskt fruktansvärt lätt, även om det är svårt att helt släppa något som man varit så engagerad i.
Och för några dagar sedan, ungefär samtidigt som några små små explosioner säkert sprängdes någonstans, kom jag och Lars Jensen överrens om att jag skulle sluta som redaktionsmedlem. Känns lite sorgligt och bra. Mest kommer jag sakna internforumet, tror jag. Hej då!
Sparat under: Uncategorized
Några sådana har jag beställt på det där internätet. Den ena ser ut såhär:
Haha, spoilershirt! Den ska jag ha första dagen på filmvetenskapen (om det nu är det som jag kommer att läsa i höst). Då får jag nog många kompisar!
Den andra ser ut såhär:
Det passar bra till min Johan Toalett-livsstil.
Sparat under: Festliga fakta om oss
”Ska du ta med dig datorn också?” säger Torben Runemark och pekar på TV:n.
Det där med den nya tidens teknik har aldrig riktigt varit Torbens grej, känns det som.
”Hur hittar jag Lumines rövhål?!” säger en smått desperat Karl Lundqvist angående det här.
In other news:
Gissa vem som ska flytta till Stockholm!!! Hitler? Jultomten? Dom där Bananerna som konstigt nog har på sig pyjamasar hela tiden (till och med när det inte är morgonO_o)
Nä, men jag!
Annat: Just nu skriver jag en artikel som inte har sin like inom svensk tvspeljournalistik (eller den liknar i all fall inte något annat inom svensk speljournalistik). Hoppas redaktörerna håller med.
Hejdå nu ska jag åka tåg till Malmö. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra där, men det blir väl en sleden fala-fel om jag känner min buk rätt.
Sparat under: Festliga fakta om oss
Johan: Fredrik, vad tittar du på?
Världens sämsta intervjuobjekt: På TV
TVn: Blablabla – Lasse Stefanz…
Johan: Lasse Stefanz?!
Världens sämsta intervjuobjekt: Jag tycker dom är bra.
Johan: Tycker du dom är bra? Vilka är dina favoritlåtar, topp 4?
Världens sämsta intervjuobjekt: Nu är det dags igen, fyfan…
Johan: Säg nu!
Världens sämsta intervjuobjekt: Den heter det.
Johan: Ja, okej. 1!
Världens sämsta intervjuobjekt: Va?
Johan: Vad är det mer då för låtar?! Vad är det här?! Vad är detta för TV-program?
Världens sämsta intervjuobjekt: Mummel…
Johan: Va sa du? Vet inte? Nähä. Jaha, VÄLKOMMEN TILL JOHANS SHOW! Idag har vi med oss världens allra sämsta intervjuobjekt, som vi ska göra en liten intervju med!
Världens sämsta intervjuobjekt: Dåligt val, tycker jag.
Johan: Eh, ja, det var ju såhär att en dag så bestämde jag mig för att ta reda på vem som var världens sämsta intervjuobjekt, och då kom jag fram till… efter långa efterforskningar, eh, jag tittade på papper, jag läste på papper, jag skrev papper och då kom jag fram till att världens sämsta människa att intervjua är: Fredrik ”Toaletten… eh… är på sne” Martinsson. Eh ja, Fredrik – hur känns det?
Världens sämsta intervjuobjekt: Eh jo… det känns väl…
Johan: Ja men vad tror du – men håll käften – vad tror du, men vad tror du att du har gjort, va tror du, va-varför tror du att du fått den härena…utmärkelsen?
Världens sämsta intervjuobjekt: Jag tror att det är min, eh, charm.
Johan: Ok, din charm alltså?
TVn: Blablabla – Knubbiga barn…
Johan: OJ, NU ÄR DET KNUBBIGA BARN PÅ TV DÅ AVBRYTER VI!!! *extatisk* nä, det var det inte, det var barnsjukhuset…
Världens sämsta intervjuobjekt: Åh=(
Johan: Ja, okej, men vilka motton lever du efter i det här livet, Fredrik Martinsson?
Världens sämsta intervjuobjekt: ….
Johan: …
Världens sämsta intervjuobjekt: Det känns lite pressat, såhär…
Johan: Är du pressad nu?!
Världens sämsta intervjuobjekt: Ja…
Johan: öäh…ok, jamen tack. Tack så mycket för den här intervjun. Den var…tja…
Världens sämsta intervjuobjekt: Den var dålig helt enkelt!
Johan: Ja den var dålig! Men sånt är livet.
PS. Intervjun finns även på film, som vi lämnar ut ifall det blir någon form av tittarstorm och oöverträffad public demand.
PS 2. Men filmen är typ filmad i mörkret så man ser inte ett jota, men ändå.
