Super Martinsson Bros.

Hej Arne!
Hur har livet varit för dig sen vi sågs sist? Är du fortfarande lärare eller fick alla äckliga, inavlade barn från Munka Ljungby dig till slut att tappa fattningen totalt? Jag har haft det rätt bra. Helt okej liksom!

Jag gillade dig, Arne. Du var stor, rätt korkad men ändå väldigt snäll. Du visste ingenting om det där med samhället som trots allt var det du undervisade men ändå, du var en schysst pajsare!

Alla barnen kallade dig Svett-Arne bakom din rygg. Det tyckte jag var lite taskigt, du kunde ju inte hjälpa att du svettade oändliga mängder svett. Sån var du liksom. Jag kallade dig mest Arne, kändes bäst så.

En gång skrev vi arbeten i skolan och du gav alla barnen MVG fastän dom flesta var rätt korkade och fattade mest ingenting. Du var nog lite för snäll. Men du gav mig MVG+ istället och det kändes rätt bra, även om det inte betydde något egentligen.

Och om du inte visste det så fuskade alla på dina prov, men även om du visste hade du nog varit för snäll för att säga till. Jag fuskade också på ett prov men jag var nog lite för töntig för att fortsätta. Det kändes ju inte så bra när du, som är så snäll, trodde att jag förtjänat mitt betyg. Man fick ju dessutom MVG även om man inte fuskade så det kändes inte så lönt och så.

Hejdå Arne, vi kanske ses nånstans ute i rymden!